nathaliesmamma

jag ställer alltid mitt larn på 01,30 för att gå ut med pepsi och 06,30 för att gå upp. i tre dagar så har larmet vid 01,30 inte  ringt,antagligen för att jag stängt av det i sömne och sen glömt det. så i morse när klockan ringde blev jag glad att nathalie inte vaknade (vilket hon brukar) så jag smög upp, klädde på mej och tittade ut,fan va mörk det var..brukar det de? sen såg jag att bilen var kvar var jimme hemma? så jag gick net, där var ingen jimmy men hans väska stod kvar, jag gick ut med pepsi och sen gick jag upp för att väcka nathalie..jag skakade lite på hene och skulle sätta på hennestrumpor men tittade på klockan för att se så att klockan inte var för mycket..... 01,54..va f*n.
jag var ju jätte pigg och påklädd, så jg kröp ner påklädd i sängen och somnade igen, vaknade 5 igen när jimmys klocka ringde och han trodde jag hade gått i sömne hehe det hade jag inte. vilken jävla natt hehe

jag avundas alla ni som kan bli gravid på ett vanligt sätt, jag avundas er så in i helvete.
i ca ett år har jag haft en stark känsla efter att få bli mamma igen..lika stark som när jag ville få barn första gången.

tänk ni som kan få barn, ni behöver bara planera in dagarna, jag måste gå på undersökningar, ta sprutor, gå på kontroller och genomlida en hel del smärta.
och billigt e det inte heller. nathalie var gratis, men ett syskon skulle kosta 20,000 och det finns inga garantier på att det lyckas på första försöket. jag läste om en tjej som var uppe över 100,000 på bara ivf-behandlingar, inte klokt.

sen naturligtvis hade det varit bra att ha fast jobb men det kan ta hur lång tid som hälst.
jag känner en evig stress för att skaffa et barn till, jag vill inte ha allt för stor åldersskillnad på mina barn och nathalie e ju två år redan. hade jag fått bestämma så hade jag velat att hun skulle få ett syskon nu vid 3 år men det kräver att vi börjar behandlingarna nu snart.
förstår ni min stress? jag lär ju inte ha fast jobb till jul, jag har ju bara ett vic och julanställning.
stress stress stress..hade det varit så att jag kunnat bli med barn på ett normalt sätt så hade jag bara behövt planera in tiden. fan va jag e sjukt trött på det här. 

när nathalie var ca 2 månader såvaknade jag en morgon och hade enormt ont i min fot, eller rättare sagt min stortå.
foten svullnade och så fort jag rörde tån så var smärtan olidlig. vi åkte in till akuten och satt där en hel dag..de kunde inte hitta något fel så jag fick lida med det, efter 5 dagar försvann det bara och efter det har jag inte tänkt på det mer.

i måndags kväll så började jag få ont igen. tänkte inte på det så mycket men på tisdagen blev det värre. på onsdagen igår då alltså så gick jag i kryckor..jag fick stå i kassan hela dagen. 8 timmar i kassan utan att sitta..mer än under rasten.
efter stängning blev det värre igen och jag kom att tänka på att det var samma skit som innan, fast ist för tån så var det mitt i foten nu.

känns skit att inte kunna göra allt det som jag vill och gå och halta e bara för skit.
äldre i rullator går om mej..haha.

nathalie har hamnat i ett nej läge.
hon säjer nej till allt.
i morse var katastrof.
hon ville inte ha byxorna på sej, hon ville inte gå upp ur sängen. hon ville inte åka bil, hon ville inte gå ur bilen, hon ville inte till dagis. hon ville inte vinka hejdå eller ge mej puss å kram.

mindre kul när det är ända tiden man träffar henne e på morgonen.
jag stänger på jobbet nu, i 4 dagar i sträck..idag e förvisso sista dagen, men jag träffar bara nathalie på morgonen och eftersom hon gärna sover jänge så rör det sej om 30 minuter..så en bråkig morgon är inget jag vill ha.

tack o lov e jag ledig i helgen och på måndag så då ska det mysas hela tiden å hoppas att det där med NEJ slutar snart.