dag 11 mina syskon
eller mitt syskon blir det ju för mej.
jag har min lillasyster Emma född 1988 05 06 alltså nästan exakt två år efter mej.
när vi växte upp stod vi varandra väldigt nära varandra, vi hade samma kompisar och hittade på många roliga saker ihop.
men när hon var 16 och jag 18 så förändrades det då hon blev sjuk..hon hamnade i anorexi träsket och jag tog avstånd ifrån det och flyttade hemmifrån. all kontakt vi hade under en längre tid var via telefon och datorn. då och då hälsade vi på varandra men det var som en mardröm att se sin syster bli sämre och sämre för varje gång.
anorexin förvandlades sakta till bullemi och det blev inte bättre. när nathalie skulle födas så skrev hon in sej själv och jag blev världens ståltaste syster, men en dag skrev hon ut sej själv..hon såg ut att må mycket bättre men hemmamiljön funkade inte och hon föll snabbt tillbaka och blev värre..min syster som en gång i tiden var så otroligt söt, en tjej jag var så avundsjuk på med sin perfekta kropp och sitt långa tjocka och självfallande hår hade förvandlats till mer eller mindre en levande mumie. det var jätte svårt att se henne. hon gick från en som älskade godia, kramar och skratt till en som kastade maten i toaletten, skällde och blev sur om man tittade på henne.
för ett tag sedan skrev hon in sej själv, och nu för varje gång jag möter henne så ser hon bättre ut, hon ser levande ut i ögonen, hon har fått ett mänskligt ansikte igen och hon har börjat tänka friska tankar.
jag hoppas innerligt att detta håller i sej om inte bara för mej och mina föräldrar så för nathalie för hon är så enormt glad för sin moster och det är så svårt att ta med henne till en avdelning ist för en lägenhet..idag förstår hon inte men om ett tag kommer hon börja undra och tills dess hoppas jag att min syster har blivit en frisk och underbar människa..den emma jag växt upp med..flickan med det underbara håret:)
jag har min lillasyster Emma född 1988 05 06 alltså nästan exakt två år efter mej.
när vi växte upp stod vi varandra väldigt nära varandra, vi hade samma kompisar och hittade på många roliga saker ihop.
men när hon var 16 och jag 18 så förändrades det då hon blev sjuk..hon hamnade i anorexi träsket och jag tog avstånd ifrån det och flyttade hemmifrån. all kontakt vi hade under en längre tid var via telefon och datorn. då och då hälsade vi på varandra men det var som en mardröm att se sin syster bli sämre och sämre för varje gång.
anorexin förvandlades sakta till bullemi och det blev inte bättre. när nathalie skulle födas så skrev hon in sej själv och jag blev världens ståltaste syster, men en dag skrev hon ut sej själv..hon såg ut att må mycket bättre men hemmamiljön funkade inte och hon föll snabbt tillbaka och blev värre..min syster som en gång i tiden var så otroligt söt, en tjej jag var så avundsjuk på med sin perfekta kropp och sitt långa tjocka och självfallande hår hade förvandlats till mer eller mindre en levande mumie. det var jätte svårt att se henne. hon gick från en som älskade godia, kramar och skratt till en som kastade maten i toaletten, skällde och blev sur om man tittade på henne.
för ett tag sedan skrev hon in sej själv, och nu för varje gång jag möter henne så ser hon bättre ut, hon ser levande ut i ögonen, hon har fått ett mänskligt ansikte igen och hon har börjat tänka friska tankar.
jag hoppas innerligt att detta håller i sej om inte bara för mej och mina föräldrar så för nathalie för hon är så enormt glad för sin moster och det är så svårt att ta med henne till en avdelning ist för en lägenhet..idag förstår hon inte men om ett tag kommer hon börja undra och tills dess hoppas jag att min syster har blivit en frisk och underbar människa..den emma jag växt upp med..flickan med det underbara håret:)
Kommentarer
Trackback
