nathaliesmamma

det förvandlar jag till 3 sista ögonblick
3 personer som jag älskar högt som inte finns med mej längre.

jag börjar med min gammelmormor.
hon gick bort när jag var ganska ung men jag minns henne tydligt ändå.
jag minns inte när vi sågs sist men jag minns att varje gång jag mötte henne så stälde jag mej rygg mot rygg med henne..hon var bara 156cm har jag för mej och jag ville se om jag vuxit om henne..det gjorde jag först vi 12 års ålder tror jag.
henne saknar jag och då och då kan jag minnas hennes röst, en nätt darrande röst.

sen har vi min farfar, han minns jag ännu tydligare han gick bort för 10 år sedan, och jag minns sista gången jag såg han..det var dagen innan han dog.
jag kommer inte ihåg vad vi gjorde hemma hos han men när vi skulle säga hejdå så ställde jag och emma oss på rad vid dörren, jag hade emma på höger sida liksom dörren, jag gav farfar en kram och sen gav emma en kram, farfar och farmor hade gett oss en hink fylld med klubbor som emma höll i famnen.
honom saknar jag oxå och även där kan jag höra och minnas hans röst ibland..ett tag efter att farfar gick bort kan jag svära på att jag såg han sitta i pappas fåtölj med ryggen mot mej.

sist har vi min mormor, hon gick bort för ett år sedan och såren är fortfarande öppna.
jag minns inte sista gången jag träffade henne men även här så har jag små minnen som styrker minnena av hene..bara som ordet alnarp det brukade mormor säga när vågot var konstigt så sa hon "är du från alnarp?"
dagen efter att hon gick bort åkte jag och mamma till lunds sjukhus för att ta ett sista farväl en sak jag ångrade när jag tog farväl av farfar var att jag inte strök hans kind eller ens klappade hans hand så jag strök mormors kind och på kvällen när jag skulle gå och lägga mej så kände jag att någon strök min kind och innom mej viste jag att det var mormor som besvarade min klapp.
saknar min mormor men av henne känner jag då och då att hon fortfrande är med mej.