orkar inte mer
varför kan inte folk bara låta mej vara.
jag befinner mej i ett helvete, jag e fast här och kan absolut inget göra..jag mår pyton som det är...ändå ska folk trycka ner mej ännu längre ner...ifråga sätta allt jag gör och ha kommentarer på mina handlingar.
varför inte vara glad för min skull om jag hittat något som gör mej lycklig och glad? varför ska man behöva förstöra den lyckan för mej med?
det räcker tydligen inte med att hela mitt liv rasar utan då ska de riva ner ännu mer när jag försöker bygga upp det igen.
ibland tror jag att vissa bara lyssnar pratar med mej bara för att suga ut så mycket info som de bara går och sen njuta av min olycka.
som tur är så finns det så många underbara människor som verkligen finns där för mej, som ställer upp och som lägger sin vardag åt sidan för att hjälpa mej.
men det känns så rått när man står där helt själv..när man söker hjälp hos folk man tror ska hjälpa en och bara få skit tillbaka..då känner jag mej så otroligt ensam.
och när jag för en gångsskull har en ynka liten dag då jag är helt lycklig, då alla problem bara försvinner och jag är jag..då ska hela den dagen förstöras med någon liten mening...bara några ord ska sabba för mej igen.
jag är så trött på detta nu, jag vill bara kunna få leva igen och vara som jag vill vara..kan ni inte bara lämna mej ifred om ni inte vill hjälpa mej, eller fråga mej om ni vill veta något ist för att gå bakom ryggen på mej..så jävla falskt.
jag befinner mej i ett helvete, jag e fast här och kan absolut inget göra..jag mår pyton som det är...ändå ska folk trycka ner mej ännu längre ner...ifråga sätta allt jag gör och ha kommentarer på mina handlingar.
varför inte vara glad för min skull om jag hittat något som gör mej lycklig och glad? varför ska man behöva förstöra den lyckan för mej med?
det räcker tydligen inte med att hela mitt liv rasar utan då ska de riva ner ännu mer när jag försöker bygga upp det igen.
ibland tror jag att vissa bara lyssnar pratar med mej bara för att suga ut så mycket info som de bara går och sen njuta av min olycka.
som tur är så finns det så många underbara människor som verkligen finns där för mej, som ställer upp och som lägger sin vardag åt sidan för att hjälpa mej.
men det känns så rått när man står där helt själv..när man söker hjälp hos folk man tror ska hjälpa en och bara få skit tillbaka..då känner jag mej så otroligt ensam.
och när jag för en gångsskull har en ynka liten dag då jag är helt lycklig, då alla problem bara försvinner och jag är jag..då ska hela den dagen förstöras med någon liten mening...bara några ord ska sabba för mej igen.
jag är så trött på detta nu, jag vill bara kunna få leva igen och vara som jag vill vara..kan ni inte bara lämna mej ifred om ni inte vill hjälpa mej, eller fråga mej om ni vill veta något ist för att gå bakom ryggen på mej..så jävla falskt.
Kommentarer
Postat av: nathalie
bry dig inte på dem gumman! Lördag o söndag ska du få va glad o lycklig igen! Här ska du alltid få ha en fristad o få va du, grät, skratta, skrik, gör va du vill vi finns för dig! <3<3<3 love you
Postat av: You will know who I am when you get to know me better! ;)
Hur skitigt och pissigt livet än kan vara och när man är på botten och inte finner något ljus så ha i åtanke att man lär sig sjukt mycket av det, man tål mycket mer sen. Kanske svårt att se det just nu. Blev lite rörigt men i korthet: ALLA MOTGÅNGAR GÖR DIG STARKARE!
Trackback